Pierre/ Petter (pehr) Servais/Servio (Servio), «Pierre Servais» (c.1600 – 1662)

Den 20/11 1661 beslutar rätten att han ska landsförvisas. Peter lämnar 12/7 1662 sin inlaga till rikskanslern:

» Högh wälborne Grefwe Sweriges Rijkes Cantzler Nådige herre Eders höghgrefl. Exell. och Nådhe fogar iagh medh denna min suplication, på det aller underdånigste förnimma huru såsom jag för 35 åhr sedan en frembling ifrånmit fa/ derne/ landh hit til Swerige ifrån frankrike ankom, här iagh widh bergsbruken, för en kohlare tiente, uti bem:t åhr omsider kom Abraham et Jacob Momma, med mig igienom Contract handladhe, iagh widh dheras bruch i lapmarken kohla skulle, men i medlertidh Enar iagh uthi 6 åhr för dem arbetadt hafver, fattades medelen medh wedh efter som idag med dem Contraherat haf:r at iag icke arbeta fortsättia kunde. Ehuru wäl iag folck hade, dee sin löhn och fodenskap medh math och drika krafdee, uthi sådan legenheet tilräcknas på mig giäldh och skuldh doch icke allt för undfångne waror skyldigh, uthan i giönom sina dyra godz, sampt orätte spannmåhls måth, mig efter räckning påbördat, för hvilken fordran, dhee mig ifrån taga den Egendom iag hadde så att iag dhärifrån gåå måste medh min fattige hustru och många små barn. Som sparfwen irån Ax:, sedan der efter sig dhermedh iag nöia låtha, uthan migh sedan först i torne (torneå) fengsla lätt, der ifrån låtandes mig i järn och bandt behättat på en slede, 20 mihl der ifrån til Pitho (Piteå) uthi ett ochristiliget fengelse, der iagh igienom dheras anklagande i 6 månader fengslad sittia måste, dher efter blef iag lös gifwen och kom till torno igen, nu /för/ reesa hit stella oförätt mig wederffarin waar att /öfwer/ klaga, och rätt söckia, men när iag kom hit, besöckte iag först dedh kongl. Bärg Collegio, sedermera, öfver och underrätterna: men inte swar eller doom förmätt uthan sedan iag dem antala läth, der i gienom fel /an/ gifvande mig widare har i fengelse /satt/, hafwer i stoor Elendigheet uthi 1½ åhr /lefwat,/ nu ähr deras meningh mig på skiäp / ur landet / Öfbersenda, att iag för deras skull, undfly skulle, hwart åt iag intet skyldigh är, men detta wil iag E:s höggrefl: Exell: uthi alsonstörste underdånigheet förnimma låtha af hwadh orsaak dee Mommarna mig så förföllia, och fengsla ifrån den orten til den andra, membl at evar iag i lamparken dem tiente, uppenbaradhe iag dher den tijden feijden och kriget emillan danmarck och Croonan Swerige påstodh, hadhe låthit Juthen til hiälp öfver fiölen til Norge öfverföra stängjern sampt många tusendhe skiep spiech dedh dee eij bordhe, om dhe Croonan Swerige, hafva tänckt trogna warit,derföre wille dee mig intet til swars komma uthan mig så stillatigande bortföra låtha, der til ingen orsaak hafver, uthan wil dem här ofentligen sådan medh witnen öfvertyga, och iag dem til swars wara kan,hvarföre bedher iagh i alsomstörste ödmiuck underdånigheet, medh böönfallande, E:s höggrefl. Exell: täcktes att medh barmhertigheet,sampt mildheet mig fattige fremblingh hielpa, iag kunde af fengelse befrias, och dhe mommarna til kiännas mig den oförrätt dhee mig tilfogat hafva, bethala, dedh öfrige hwadh dhee emoot Croonan Swerige begångit hafva, stelles uthi Edher höggrefl: Exell: nådige betenckiande, den aldrahögste gudhen warde Edhers höggrefl Exell: wisserligen belönades här uppå iag uthi alsomstörsta underdån ödmiuckheet afbider E:rs höggrefl: nådige hugswalelse och hjälp för blifver härmedh efter min yttersta plicht

E:rs höggrefl: Exell:

Ödmiuke tienare som Swerigie iagh lofvat tiena

Petter Serwio
fransoos
fattige tienare

Kolbjørn er etterkommer av Petter Serwio

Caspar Bartholin (født 12. februar 1585 i Malmø, død 13. juli 1629 i Sorø) var en dansk teolog og læge.

Caspar Bartholin (født 12. februar 1585 i Malmø, død 13. juli 1629 i Sorø) var en dansk teolog og læge.

Han blev født i Malmø, hvor faderen, Bertel Jespersen, var præst (Bartholin er en latinisering af «Bertelsen»). Hans mor, Anne, var datter af Rasmus Pedersen Tinkel, provst over Vemmenhøj Herred i Skåne.

Han var bemærkelsesværdigt fremmelig: Som treårig kom han i latinskole og kunne læse, og som 13-årig skrev han græske og latinske taler og fremførte dem offentligt. Hans fysiske udvikling fulgte ikke med, og forældrene holdt ham nogle år yderligere i skole, så han først omkring 18-års alderen blev optaget på Københavns Universitet. Han studerede senere i Rostock og Wittenberg.

Han rejste herefter gennem Tyskland, Nederlandene, England, Frankrig og Italien.

I 1612 blev han gift med Anne Fincke, ældste datter af professor Thomas Fincke.

I 1613 blev han professor i medicin ved Københavns Universitet og havde denne stilling i 11 år, indtil han blev ramt af en alvorlig sygdom. Han svor, at han ville vie sig til teologien, hvis han kom sig, og levede op til sin ed ved at blive teologisk professor i København og kannik i Roskilde.

Han døde i 1629 i Sorø, og hans lig blev ført til København, hvor han blev begravet i Vor Frue Kirke. Han efterlod sig en datter og seks sønner, heriblandt Bertel, Thomas, Albert og Rasmus Bartholin.

Hans værk Anatomicae Institutiones Corporis Humani (1611) var i mange år standardlærebogen i anatomi.

Fra 1616 bespiste han en dag om ugen 50 fattige skolebørn, og i sit testamente gav han 200 speciesdaler til fattige og 100 speciesdaler til Vor Frue Kirkes udbedring.

Kolbjørn er etterkommer av Caspar Bartholin den eldre

Thomas Fincke 1561-1656

Thomas Fincke var sønn av Anna Thor Smede og rådmann Jacob Fincke, en velutdannet mann og elev av Philipp Melanchthon. Etter fullført skolegang på Flensborg skole begynte Thomas Fincke på universitetet i Strasbourg i 1577. Her studerte han i fem år, med blant andre Johannes Sturm og Conrad Dasypodius som lærere. Deretter hadde han i løpet av et år korte opphold ved universitetene i Heidelberg, Jena, Wittenberg og Leipzig. I løpet av denne tiden studerte han matematikk, retorikk og andre filosofiske emner.

Etter et opphold på hjemstedet, vendte han seg til Universitetet i Basel der han publiserte Geometriae rotundi libri XIV (1583), som ble et utbredt og anerkjent verk. Det var i denne boken han introduserte navnene på de trigonometriske funksjonene tangens og secans.

Nå fulgte medisinske studier i Padova, Pisa, Firenze og andre steder. I 1587 ble han utnevnt til livlege for hertug Philip av Slesvig-Holsten-Gottorp på Gottorp slott. Hertugen døde allerede i 1590 og Fincke fikk i 1591 et professorat i matematikk ved Københavns Universitet. I 1602 ble han retorikkprofessor og året etter professor i medisin. Dette professoratet hadde han livet ut og lengre enn noen annen; riktignok holdt han ikke forelesninger etter 1641.

Kolbjørn er etterkommer av Thomas Fincke