Notater |
- Karl Sverkersson, född 1130-talet, död 12 april 1167 på Visingsö, erkänd som kung i Östergötland senast 1158, i hela Sverige från 1161, son till Sverker den äldre och Ulvhild Håkansdotter (Thjottaätten) och gift 1163 med Kristina, dotter till den skånske stormannen Stig Hvitaled och Valdemar den stores syster Margareta.
Karl Sverkersson var son till kung Sverker den äldre, som mördades 1155 eller 1156, varefter han troligen omedelbart utropade sig till kung. Sedan han i slaget vid Örebro 1161 besegrat sin konkurrent om tronen, den danske prinsen Magnus Henriksson, och dödat denne, fick han väldet även över hela riket och kallade sig sedan för svearnas och götarnas konung.
Under Karls regering fick Sverige 1164 sin förste ärkebiskop, då Alvastramunken Stefan tillträdde ämbetet, enligt bevarade påvebrev efter önskemål från kungen, Ulf jarl och de svenska biskoparna. Alvastra kloster hade grundats av kung Karls föräldrar men själv gynnade han också Vreta kloster och Nydala kloster med donationer.
Enligt ryska krönikor företogs ett misslyckat krigståg till Ryssland av svenskarna 1164, det är möjligt att detta utgått från Finland. På våren år 1167 överfölls och mördades Karl på Visingsö av Erik den heliges son Knut, vilken därefter också övertog kungaämbetet. Karl begravdes i Alvastra kloster.
Karl Sverkerssons sigill (se bild) visar kungen sittande på sin tron och är det äldsta svenska kungasigill som finns bevarat. Under hans regeringstid utfärdades också den äldsta bevarade i Sverige skrivna urkunden, utfärdad av ovannämnde ärkebiskop Stefan.
|